söndag 13 februari 2011

Min blogg = min dagbok!

Ibland funderar jag på varför jag bloggar, är det värt tiden och ger det egentligen något?
Svaret är: JA!
För mig funkar det som dagbok, har just läst igenom äldre inlägg och det är min egentliga behållning! Endel saker som hänt har jag glömt - men minns perfekt när jag läser, jag kan tom komma ihåg känslan jag hade när jag skrev.

En sak som dock är mindre rolig och skrattretande, är min önskan och strävan att gå ner i vikt...
Under de två år jag bloggat har jag bantat nästan hela tiden, men inget har direkt hänt (förutom under de veckor jag drack pulver), kanske dags att ändra strategi??

5 kommentarer:

  1. haha! Har ju upptäckt det samma. Och ofta återkommer saker jag redan bloggat om. Men så är väl mitt liv.
    Hoppas du får en bra söndag.Kram

    SvaraRadera
  2. Näää du, du har gått ner i vikt, jag vet inte hur mycket men jag ser det, det måste vara rätt mycket för jag ser stor skillnad, och jag har ju frågat flera gånger hur mycket du har gått ner!! Du ser inte det själv? Se på bilderna från 40 årsfesten och gå tillbaka och se på äldre bilder. Du är mycket mindre nu, hela du, jag tänkte just på det i fredags, du måste ha bytt ut hela garderoben väl? Jag vill också.....kram Vivi ja fasiken vad vi stressar va? nej usch trist att du inte kom iväg i går kväll....hoppas du mår bättre idag.

    SvaraRadera
  3. Visst är det en dagbok, även för mig. Tanken har slagit mig att om något hemskt skulle drabba mig så lät jag nog blogga om det ändå.

    Du är jättefin, tänk på det.
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Vivi! titta på bilderna från 40års festen så ska du se att du har gått ner hur mycket som helst!! stor skillnad Maribel!!! <3
    Hoppas att magkatarren känns bättre idag! ingen mening att stressa så mycket, lunga ner dig!! ;)Synd på drinkarna i stockholm, men det kommer nog fler tillfällen!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Ja håller med dig, ibland undrar man också varför jag skriver och om vad jag skriver...men som du säger är det rätt kul att läsa gamla saker jag skrivit för att sen känna mig i den situationen igen...
    Så vi fortsätter va??
    Kram på dig...

    SvaraRadera