Har verkligen börjat fundera på om jag lider av någon slags ätstörning!
Jag äter och jag kräks inte, men jag har inte ett normalt förhållande till mat!!!!
Mycket tid går åt att tänka på mat, jag äter för mycket och finns det gottis hemma kan jag inte stoppa... Men min plan varje kväll när jag går och lägger mig är "imorgon SKA jag banta!!". Och det håller max till frukost.
Jag äter altså inte bara för näringsintag utan för att det finns, behöver inte ens vara sugen!
Men, ha inget hemma då kanske endel tycker. Och det kanske är en tanke men jag vill kunna ha saker i skafferiet utan att behöva äta upp det direkt! Vara normal liksom!!
Ex 1: igår bakade jag lussebullar, åt ingen lunch men FYRA bullar... Idag har jag ätit bulle till frukost och två stycken till em fikat! Och lite nötter...och nu funderar jag på att äta en (eller två) mandelmassekula som mannen tillverkade igår. Och lite fler hasselnötter! Och glassen som blev kvar från helgen!
Ex 2: snacks, finns det så äter jag!
Ex 3: god mat = inget stopp
Ex 4: gott bröd är min passion!! Kan äta en hel baguette själv utan problem!
Vad vill jag då med detta inlägg??
Jo, det första steget mot förändring är att erkänna sitt problem, och det har jag gjort nu!!
Det där är jobbigt. Jag har själv så svårt att vara måttlig när det gäller godis tex. Köper jag och äter så är det fullständigtfokus på att äta upp tills allt är slut.
SvaraRaderaJag tror på att äta ofta men lite så man slipper det där suget. Det fungerar på mig men på helgerna unnar jag mig att svulla. Kram
Välkommen i klubben!
SvaraRaderaDu är go du gumman! Sluta tänk. Vi tycker om dig som du är. Jätte kram.
SvaraRaderaHmm verkar jobbigt, själv tror jag mer och mer att jag är träningsstörd och det har ju oxå ett visst samband med kcal...(för nyfiken för att inte läsa andras bloggar trots att jag själv har bloggpaus)
SvaraRaderaHm...jag kan tänka mig dig på ett möte för anonyma ätstörda... ;)
SvaraRadera"Hej jag heter Maribella och är störd...ätstörd..." XD
Men i mina öron låter det precis (vaddå i öronen..jag läser ju...heter det "i mina ögon ser det ut som"..då eller..?) som att du faktiskt är helt normal...
Eller så är vi många i klubben ;)
Kram på dig.
Gissan
Hej! Usch då, så jobbigt och då känns det som att du inte kan hålla det om du lovar dig själv "att i morgon ska jag banta" så då är det inte bra för självkänslan. Kan det vara något du saknar i kosten som gör att du blir sugen? Du är ju envis menar jag med träning och så, så då borde den envisheten även gå när det gäller mat, men om kroppen saknar något så är det ju svårt....ja fasiken det är inte lätt att låta bli saker. Kämpa på! Kram Vivi
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar! Jag har inte heller alltid ett sunt tänk när det gäller mat och godis o sånt: idag höll jag nästan på att köpa Lindts choklad i affären men jag stoppade tillbaka den igen. Det var ju så himla onödigt fast jag var så himla sugen, det är jag fortfarande...Det är jättebra att erkänna! Det första steget! Det är så svårt, jag vet!! Kram
SvaraRaderaImorgon går det bättre! Pepp
It takes one to know one....
SvaraRaderaSom du tränar är jag säker på att det inte gör ngt att du njutit av bullar och annat. Varje dag går självklart inte, men någongång ibland.
SvaraRaderaKramkram
Välkommen in i denna klubb, verkar som ett lång medlemsskap detta.....trots att jag inte vill vara medlem i något, för jag hatar kort så är detta medlemskap utan kort.....vi ska riva våra medlemsskap nu TILLSAMMANS eller hur????+
SvaraRaderaDu ska väl ha något att träna bort nästa år?! ;-)
SvaraRaderaÄr det så här hela tiden eller går det i perioder? Isf skulle det kunna ha att göra med att du faktiskt tränar hårt. Det kanske blir en backlash liksom. *spekulerar*
Annars har jag också sådana där problem, men inte hela tiden. Just nu går det ganska bra att ha saker hemma utan att falla för frestelsen. Andra gånger kan jag äta på tok för mycket av onyttiga saker - oavsett om jag är hungrig/sugen eller inte - och dämpa samvetet med att lova mig själv att "jag SKA börja ett nytt liv... på måndag!"
Angående poängsystemet så är det inget jag tänkt speciellt mycket på. Det bara blev. Du får gärna sno idén och modifiera den efter behov.
Studierna jag hoppas på nu till våren är lite diverse fristående kurser, bl a företagsekonomi. Sedan ska jag faktiskt söka till någon/några utbildningar med samma inriktning som den du går.
Oj, det blev en lång kommentar!
Ha det bäst!
Jag änvänder mig av planering för frukost lunch och middag. Blir det rubbat då äter jag mndre nyttiga saker men gör jag det kompenserar jag det med lite bra förbränningsträning. Balans. Äta kan man om man tränar. Dock måste det finnas bra mat i grunden.
SvaraRaderaSå funkar det för mig.
Att vara ätstörd eller inte är nog en definitionsfråga, du vet ju hur mkt jag tänker på kost o träning.. men om jag anser att jag är ätstörd? nixpix. Om andra gör det? förmodligen. Om jag bryr mig? nope :D
SvaraRaderakram!
Tycker du är modig som skriver rakt ifrån hjärtat (verkar det som) hur du upplever din relation till mat. Jag tror (med betoning på tror) att jag känner igen mig i din beskrivning men å andra sidan kanske många fler gör det som också har kommenterat. Ändå får man skilda svar...
SvaraRaderaJag tänker t.ex. att det inte alltid är så enkelt som att "det kan man ju träna bort" eller "ja ja ät lite godis då och då så blir det säkert bra".
Vet inte om du känner igen det, men att absolut främst handlar om ens EGEN upplevelse av maten/godiset/ätandet/relationen till det och Varför man äter, tror jag i alla fall mycket på.
Gick ett par gånger i KBT för min ätstörning och blev rekommenderad boken "Övervikt handlar om känslor" av Lisbeth Stahre. Tips. (och så finns det ju AÖ - Anonyma Överätare och liknande organisationer om man vill).
Hoppas jag inte är alltför ute och cyklar men min huvudpoäng är: ta dina känslor på allvar!